Om ett par timmar så är jag på jobbet och gör skäl för pengarna. Mår bra när jag har nåt och göra. Allt känns mycket lättare och man känner att man bidrar med någonting. Fy för att bara gå hemma, förstår inte dessa människor som gör det frivilligt. Lever på bidrag eller på sambon, nää jag är inte en av dom. Visst det är inte så uppflyftande att gå som timvikarie, aldrig veta med tider, aldrig kunna planera osv. Men hellre det än inget alls. Det är viktigt att man är självständig. Nu har jag duschat, tvätten hänger på tork. Kaffet är uppdrucket. Sätta på lite mer kanske? :)