Lasse

Lars Winnerbäck




En av mina största idoler. Hans underbara texter går rakt in i hjärtat och bringar både glädje och sorg. Man känner verkligen igen sig i många av hans låtar. Många gånger har man lyssnat när man varit ledsen, men även när man varit glad. Jag har ett flertal minnen och vissa låtar berör mig mer än andra. Man kommer ihåg, man minns tillfällen, platser, människor med hjälp av hans musik.

Han är sig själv. Han berättade i sin dokumentär/film om hur nervös han är innan han ska ut på scen. Att han många gånger undrat vad han håller på med och varit nära och sluta på grund av sin nervositet. Han ifrågasätter sig själv om varför han har nått en sån framgång och att han gärna skriver låtar i sin ensamhet. Han är sig själv. Han verkar äkta.  Som sagt hans musik kommer alltid beröra mig och jag kommer aldrig sluta lyssna på honom...

Jag fick nästan tårar i ögonen när han berättade om hur nervös han är, men ändå klarar av saker och ting. Han tog verkligen orden rätt ur min mun. Min nervositet gör till skillnad från honom att  jag faller, ryggar tillbaka och hamnar i en ond cirkel där glädje och harmoni saknas.

Idag bröt jag ihop. Jag orkade inte hålla tillbaka tårarna. Jag försökte förhindra det. Det känns bättre. Som en lättnad. Jag ger inte upp... Min vän Tessan är guld värd för mig och Joel. Två underbara själar som ger mig en gnista i denna så omtumlande och stressiga vardag i mitt liv just nu.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0