En sån här hårig sak kommer bo hos min farmor framöver, Hur ska det gå? Jag som är hundrädd. Eller, jag är inte rädd för hundar att dom ska bitas, jag tycker INTE om när dom skäller. Farmor har visserligen haft en sån här hund tidigare när jag var liten. Frisco, världens snällaste hund. Han gjorde inte en fluga förnär, skällde knappt aldrig och var väldigt bra uppfostrad. Honom lärde jag ju känna sen han var en liten söt valp, men jag fattade som på pappa att denna hund var vuxen. Hmm... Visst dom är ju hur gulliga som helst, mysiga på alla tänkbara vis så jag förstår inte varför jag blir rädd. Men, som en klok vän sa. Det här är kanske en chans att kunna övervinna min rädsla, att kunna vänja mig. För oftast brukar det ju vara så att om man är rädd för något så ska man ju vara i kontakt med det och med hjälp av vana bli släppt ifrån sin fobi. Kan inte sticka under stolen med att jag har lite pirr i magen...

Från hund till jobb. Det långa passet gick bra igår, faktiskt så hann vi med allt vi skulle, till och med hann vi sätta oss fem minuter för lite mat. Idag har jag redan jobbat ett morgonpass ikväll ska jag dit igen halv fem till halv tio. Suck, hade räknat med bara ett pass på morgonen, men sen ringde dom igår när jag var på jobbet om jag kunde ta kvällen på en annan avdelning. Jag vet, det kommer gå bra bara jag väl är där. Det fixar jag. Behöver timmarna. Är inte mycket för dom delade turerna, men så är det inom vården och då får man stå ut =)

Ska sätta igång med lite mat tror jag, kasslergryta och färskpotatis känns lockande.

Mums!