Ok på denna bild ser vi väl inte så värst glada ut, men det är vi :)

När man är ensam så får man verkligen tid att tänka efter, fundera, man grubblar, man drömmer sig bort men ändå befinner sig här och nu.

Jag har upplevt så mycket elände och tråkigheter. Jag har fått kämpa för det jag vill och det jag vill uppnå. Inget har kommit som en brev på posten.

Jag gläder mig över det jag har istället för att inrikta mig på det jag inte har. Sen kommer det en nedförsbacke imellanåt, men då försöker jag rycka tag i mig själv.

Joel skickade sms förut och skrev att han saknade oss, det gör mig varm i hela kroppen.

Ryggen är som den är, jag tog en varm dusch för en stund sen och det lättare upp lite, jag sov med värmekudden på det onda och det lindrade något.

Sötnosen sover och jag ska ta tag i det där roliga ni vet. Städa. Jag får ångest när det ser ut som blixten har slagit ner här, igår blev det inte mycket gjort då vi hade besök och var ute.

Idag blir det att bita ihop, för jag vet att när det är klart så mår jag så mycket bättre ;-)