What should I do? :)

Idag blev det mycket frisk luft. Tog en promenad själv förut med Ewelyn som jag skrev tidigare i bloggen. Jag gillar sällskap, men ibland kan det vara skönt att gå och rensa tankarna. Fundera och fundera. Typ det jag gjort idag. Åkte in och hälsade på mamma och hon bjöd på kassler, potatis och ananas-kallsås. Gott!

Ewelyn sover, man vaknade till nyss och drömde.

Jag velar fram och tillbaka hela tiden. Ska jag? Ska jag inte? Hur kommer ekonomin bli? Kommer jag klara det? Räcker min hjärna för att fullfölja allt? Hinner jag?

Ja jag har tänkt länge länge på att söka in till Komvux och läsa in några ämnen så jag får behörighet till universitetet. Men känner att jag nog måste bestämma mig snart. Viljan är stark, men det jag tänker mest på är allt det andra runtomkring, det praktiska som måste lösa sig och ekonomin måste fixa sig. Nu har man ju barn och måste tänka ett eller två steg extra.

Men vill man så kan man. Visst är det så. Sen jag fick mitt sommarjobb på ett privat äldreboende i Småland så ploppade denna tanke upp. Jag vill jobba inom vården. Jag trivs att jobba inom vården och jag vet att det passar mig. Jag gillar att hjälpa, finnas till och arbeta med och för människor.

Kanske ligger det i generna då min mamma jobbat största tiden av sitt liv inom vården, likaså min farmor.

Det som motiverar mig är att jag trivs helt ok med mitt timjobb, ja då man är inne i ekorrhjulet, men jag tänker framtidsmässigt. Att många kommer i pension har man ju  hört ett flertal gånger och att det då kommer bli mer vikariat. Det har dom nog sagt sen jag började och då var ju 16 år.

Ett jobb är ett jobb som jag brukar säga och jag är så tacksam för att jag fått in foten och få jobba med människor som jag tycker om. Men åter igen men.. hur länge ska man behöva gå med denna ovisshet? fem-sex år till kanske?

Jag har bara hört positivt om det yrkesvalet som jag tänkt välja, av dom jag vet som läser det, av dom som jobbar som det etc etc och jag vet att jag har turen att kunna få mycket hjälp om jag väljer det och kommer in.

Kommer motivationen räcka till? Kommer jag vela femton miljoner gånger till?

Yrket är sjuksköterska.

Jag är envis och vill jag något så fixar jag det. Jag trodde aldrig i mitt liv att jag skulle klara körkortet efter flera misslyckanden och hopplöshet så sitter det nu sen mer än ett år tillbaka i plånboken. Jag trodde aldrig att jag skulle bli priviligerad till jobbet i Småland på grund av min ålder och oerfarenhet, men jag fick det och höll mig kvar i flera år.

Jag känner att jag måste få lite mer kött på benen innan jag beslutar mig för att ta tag i det. Nu är sommaren snart här och den är fullspäckad. Sen kommer hösten och då ska jag ta tag i det. Jag måste, det är lite nu eller aldrig då som gäller.

Jag vill inte sitta som en 40-åring sen och ångra mig för att jag inte tog tag i det. Jag får fortsätta tänka, fundera och sova på saken. Som sagt viljan finns där det är allt det andra bara...

Kom gärna med synpunkter, bra sådana isåfall och gärna positiva *host host*




I framtiden maybe...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0