Stan med mamma

Mamma var ledig idag så när hon hade besiktigat sin bil så kom hon hit. Vi traskade ner till stan. Gick och kikade lite och inne på Lindex så köpte mamma ett par tights och två body till Ewelyn. Sedan hittade jag lite annat som jag höll i, men ska vänta till Ullared. Faktiskt behövliga saker som hon behöver när dagis börjar, men vill kika inne på Gekås först eftersom det säkert är billigare där.

Därefter åt vi lunch på Skånska Lasse, mamma bjöd och Ewelyn åt lite biffstroganoff.

Idag hände det en grej som gjorde mig väldigt rädd! När jag plockade inne i datarummet så hörde jag ett illvrål. Förstod inte vad det var, men sprang in till sovrummet. Ewelyn satt och grät och var precis förstörd. Tårarna bara spröt. Såg ingenting först, men sen såg jag ett märke (början på blåmärke) i pannan på henne :-( Slagit i spjälorna igen. Ja, hon far omkring och bökar runt sådant. Men jag tog upp henne, tröstade henne och sen busade vi lite då gick det över.

Usch, vad rädd jag blev. Man önskar att man kunde vara vid henne hela tiden, men man kan ju inte sitta bredvid när hon sover och jag hörde inte att hon var vaken förrän hon grät.

Men nu är det bra och eftermiddagen rullade på, hon har badat och kastat boll. Hon är så duktig!

Jag fick en släng huvudvärk och det tynger mig lite fortfarande. Har känt lite irritation över en sak som jag inte vill ta upp här i bloggen, att jag reagerar som jag gör är nog att jag aldrig får sova ut ordentligt. Att jag dessutom hela tiden går med tankar och ångest som snurrar om vartannat.

Det går inte ut över Ewelyn, tack och lov. Jag försöker behärska mig och har bra tålamod, men ibland kan en kommentar eller dylikt göra mig så förbaskat less.

Jag försöker göra allt jag kan, jag vet inte hur jag ska gå vidare. Fick ett rör brustabletter av mamma idag så ska börja ta mina vitaminer, det gjorde mig piggare ett tag så ska fortsätta ta dom regelbundet igen och hoppas även då att mitt humör blir bättre. Det är en berg och dalbana. Samtidigt så är jag så lycklig över mitt liv, men jag önskar att jag kunde få lite tur och hjälp på vägen (även om jag inte ber om det).

Jag är lyckligt lottad och har ett bra liv, men en stadig inkomst skulle göra det tryggare. Jag mår skit över det.

Ska babbla av mig med mamma ikväll igen, vi är varandras stöttepelare och lyssnar på varandra. Min mamma står mig väldigt nära...




Tack mamma!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0