Det har alltid pratats om vilken betydelse det kan ha i framtiden huruvida man är minstingen, mellanbarnet eller den äldsta i syskonskaran, eller om man är ensambarn. Jag tror faktiskt eller vad jag själv tycker så är man ju en egen individ och med en egen personlighet, man formas av sina rötter och även av omgivningen och samhället.

Jag själv är storasyster, har två yngre bröder där den ena är två år yngre än mig och den andra är tio år yngre. Jag blev oftad kallad mamma av minstingen och han såg ofta upp och tog efter mig i många saker. Jag har tidigt lärt mig att stå på mina egna ben och alltid känt mig som en extramamma i en del situationer, som när man var i ett stort varuhus så ville oftast lillen hålla mig i  handen och lyssnade när jag sa till  honom på skarpen. Sen fick man ju höra miljontals gånger att "du är inte min mamma!". Ja, idag när jag tänker tillbaka på det så kan jag skratta åt det :-) Tur är väl det!

Jag har lärt mig att få dela, inte få allt jag pekat på och i många avseenden har jag känt mig som en förebild. Oavsett om jag ville eller ej. Så känner jag fortfarande och pikar ibland mina bröder att dom ska tänka sig för, tänka på konsekvenser av deras handlingar. Jag tänker nog inte på det själv alla gånger, utan ibland kommer pekpinnen fram ändå. Jag vill ju bara deras bästa och att dom ska lära sig av både sina egna, men även mina misstag.

Jag kan ju bara utgå ifrån mig själv om hur jag har speglats i min roll som storasyster och hur jag fortsätter bära den ryggsäcken.
En del hävdar att det även kan figurera i relationer, som att är man storasyster så dras man och passar bäst med ett mellanbarn eller en lillebror. Det finns så många teorier om det här, men när jag tittar tillbaka på skoltiden när jag exempelvis gick i mellanstadiet så var ensambarnet den bortskämda, envisa och tjurig när han eller hon inte fick som hon eller han ville och det var många gånger som samarbetet tillsammans med andra inte gick så bra.

Jag hittade en artikel om just detta vad gäller syskon och tänkte delge i hur jag då skulle vara som "storasyster" om man nu ska gå efter experternas utlåtande ;-)


Storasyskon har ofta höga krav på sig själva, vilket ofta gör att de går långt i karriären. De är ofta allvarliga och omhändertagande, och är tack vare sina småsyskon duktiga på att leda och ta ansvar. De blir därför ofta bra ledare, eftersom de fått öva på det från tidig ålder.

En storasyster med småbröder blir en duktig chef, eftersom att hon är van vid att leda pojkar. En storebror till småsystrar fungerar bra ihop med kvinnor, men har inte lärt sig att konkurrera, han blir därför ingen toppchef. Dåliga egenskaper är att de ofta är dominanta, kontrollerande och dåliga förlorare.


Ja lite kul är det alltid att läsa om det :)