Äntligen Fredag

Igår var ju jag med Ewelyn på dagis och det gick bra.. Hon somnade i vagnen så dom skickade iväg mig en liten stund. Tog en lite snabbpromenad och sen var det lunch. Hon och en till liten tös sov över lunchen så jag åt min mat tillsammans med dom andra, sedan vaknade dom och fick lite mat också.

Hon åt av maten. På menyn stod det kebabsoppa och jag var lite skeptisk eftersom den var rätt kryddad och med gigantiska bitar i, men hon åt!

Det drog över lite på tiden sen åkte vi hem och det var full fart på henne. Vid halv 6 kom Joels mamma hit och då åkte Joel och jag på föräldramöte.

Det gav inte mig så mycket, tycker dels att det är svårt när man har en minsting och det är ju faktiskt vårat första barn så jag kände inte att jag kunde förmedla så mycket.

Efter mötet gick alla till sin avdelning och det var kul att träffa dom andra föräldrarna, dock var ju inte alla där men vi fick veta tider för fotografering och även att det ska vara luciafirande för dom små =)

Trött som bara den kom vi hem och jag mådde nästan illa av tröttheten. Det känns som en viss spänning börjar släppa...

Idag har Joel tagit inskolningen, men han är  hemma nu då dom skickade hem honom ett tag. Så dom skulle ringa sen när han skulle komma igen.

Jag har plockat och grejat här hemma, duschat ska snart sminka till mig lite så jag ser nåt och nåt pigg ut när man ska på möte med jobbcoachen igen ;-)

Känner att jag inte har hunnit det jag skulle och har lite frågor som jag vill få svar på då jag inte är då datateknisk =)

Vid två kommer mormor hit och fikar OCH så har jag fått jobb både imorgon och på söndag. Heldagar. Ska sitta VAK så dom skulle höra av sig om jag inte behövs annars blir det att tillbringa helgen på jobbet!

Så ja, det är mycket nu och jag gillar det till viss del. Ska bli skönt när inskolningen är över och man kan lägga den biten åt sidan.

Då ska jag sätta upp mig på jobb varje dag och har jag tur så kommer det rulla in många timmar. Vill fortfarande hitta något med stadigt, men så länge jag inte har det så får jag bita ihop och göra det bästa av det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0