Hej bloggen :-)

Det var ett tag sen jag var här och delade med mig av mina tankar, upplevelser, händelser, funderingar och känslor. Positiva och negativa.

Det är många som tyckte det var tråkigt att jag slutade blogga. Kan till viss del hålla med. För mig har alltid bloggen varit som en dagbok, fast en dagbok utan lås. Mer som en halvöppen bok som delats av många.

Men nu är jag tillbaka.

Vi är nu inne på ett nytt år. Ett år som kommer bli bra. Som såklart kommer nalkas av både glädje och ledsamheter. Självklart kommer jag inrikta mig på glädjen, det är så jag vill att det ska vara och det är så jag hoppas det kommer bli..

Vad har hänt?

Massor. Stora och små saker. Betydelsefulla och mindre betydelsefulla.

Ewelyn utvecklas för var dag som går. Hon blir större, hennes uteckling går i rasande fart. Hon blir mer älskad för var dag som går. Kan man älska sitt barn mer än maximalt? Tror knappast det. Hennes kärlek får mig att växa, får mig att utvecklas som mamma, som person.

Min sambo. Joel älskar jag också bara mer och mer. Han får mig att må bra, att känna trygghet. Att känna mig älskad för den jag är.

Vi utvecklas tillsammas. Alla tre går vi nu framåt. Mot nya mål, nya möjligheter. Drömmarna är sparade. Vi vill och vi kommer att komma dit. Om vi talar om år, spelar roll. Det är vägen dit som är det viktigaste och för varje med och motgång så gör det oss starkare. På längre sikt.

Jag är lycklig.

Jag är mer lycklig än olycklig. Dagarna kan variera. Jag är en humörmänniska. Mina känslor går upp och ner. Men mina känslor för min familj dom är alltid starka. Inga tvivel där inte.

Jag vill inte utge mig för att vara en superwoman, en bästa vän eller en perfekt mamma. No way, det är jag långt ifrån. Tror inte man kan vara perfekt. Man kan sträva efter att bli en bättre människa, kämpa, prioritera, försöka. Det räcker gott.

Jag har mina fel och brister som vilken annan människa som helst har. Ingen är felfri. Ingen är perfekt.

Jag ser nu livet mer med öppna ögon. Jag vill inte stänga dörren och blunda. Låta det löpa på, för att kanske. Jag är trött på det. Jag gör mig själv illa. Jag måste hitta den där gnistan och kämpa, saker och ting kommer sällan gratis här i livet. Tro mig, jag vet vad jag talar om.

Att få fram det där jävlar anammat som gärna vill gömma sig är inte alltid så lätt. Det krävs mycket, tid, bra självförtroende, energi och stöttning. Såvida det är ifrån familjen eller sina vänner.

Samtidigt vill jag ta en dag i taget, samtidigt vill jag ha mitt liv i punktform. Som jag kan bocka av. Nog kan livet vara komplicerat, men vem har sagt att allt ska vara lätt? Önskar ibland att det kunde vara lätt, att slippa tänka, grubbla.

Men hur kul vore det då? Det är väl vägen dit som berikar en som individ. Som gör skalet hårdare.

Detta blir ett inlägg utan bilder, en massa ord.

Men just ikväll så tilltalar det mig mer. Orden. Att få skriva av sig, att få använda mig av dom orden som kommer inifrån.

Jag hoppas ni som läser detta just nu mår bra och att ni välkomnar mig igen :-)

Kan berätta lite kort vad som hänt. Jag har kommit in på Komvux. Den 17e Januari ska jag börja läsa Matte B. Det är en längtan, men dock en liten gnutta ångest som infinner sig.



Jag som är sifferblind som knappt kan multiplikationstabellen ska läsa Matte B. Jag förvånar mig själv att jag sökt den. Men jag ska klara den!

Det är lite ovisshet innan jag kan känna lugnet. Det praktiska måste lösas. Sen är det bara att ge järnet! Det ska bli skönt att få lägga fokus på något helt annat.



Joel har också fått en ny tjänst. Som robotprogrammare, på samma jobb fast en annan befattning. Han är glad, tro jag det. Jag är himla glad för hans skull också.

Det kommer innebära mycket. Likaså där praktiska ting, men vi får samarbeta.



Min mamma mår bra efter allt hon gått igenom, det bringar mig lycka. Hon är stark min mamma som dödat den där  hemska sjukdomen. Nu är hon mer levande än nånsin, så sprudlande vacker och glad som hon ska vara. Hela livet. Hon förtjänar inga mer hemskheter.

Mina bröder mår bra. Min bror som är 23 har en sysselsättning som han trivs med, han har en fin lägenhet och en härlig flickvän. Låt det fortsätta så. Jag är en lycklig storasyster när  jag ser att han är lycklig.



Min andra lillebror som är 15 har sina tonårsrabalder, men relationen mellan oss har alltid varit bra. Låt det också förbli så.

Så ja, det finns mycket som jag verkligen kan skatta mig lycklig för.



Jag har inte nämnt någonting om mina vänner. Varför det? Jo för att jag känner just för tillfället en viss besvikelse över vissa. Dom jag verkligen håller kär vet om det. Jag är inte bäst på att visa det, men jag försöker och ska bättra mig.

Det blev ett långt inlägg.


Ha en trevlig kväll!

Jag kommer inte lova att ge er dagliga inlägg, men jag kommer fortsätta existera. När lusten, tiden och orken finns.

KRAM!