Borde ligga i sängen och sova vid den här tiden, jag gick och lade mig, precis när jag slumrade till så vaknade Ewelyn. Jag kan inte sova förrän hon sover, så jag gav henne en flaska välling, suttit lite vid sängen och så gick jag ut. Hör ingenting ifrån henne nu, så hon somnade nog på stört.

Det här tar verkligen på krafterna. Jag kan inte slappna av utan ligger på helspänd hela tiden. Hon vaknar så lätt när man själv ska gå och lägga sig.

Snart kommer min sambo hem. Han är ledig imorgon och vi har en tvättid bokad som ska betas av. Hoppas, hoppas verkligen på lite jobb i helgen. Jag pallar snart inte att gå med mitt ständiga dåliga samvete. Jag borde kanske försöka mer, rycka upp mig, visa mig lite mer driftig och ta fram det där "goet" som jag vet att jag har. Till och med jag är en envis jäkel när det gäller.

Ja, jag ska inte svartmåla mig själv, ena halvan har jag lite stolthet och jävlar anamma, medan den andra halvan innehåller noll tolerans och en hopplöshet som inte vill ge med sig.

Såklart man får ha sina "dåliga dagar", man är ju inte gjort av stål precis och jag tänker inte framhäva mig själv här i bloggen som om jag vore en stålkvinna, för det är jag inte.

Jag ska ta tag i det lite mer, vissa dagar har jag mer energi än andra. Nu är Ewelyn i en svårt sovperiod och det tär på oss allihopa här hemma. Jag vet att det går över, men när man är mitt inne i det så tänker man inte på det.

Jag avrundar detta eländiga inlägg med att jag nu ska lägga mig ner och sova bort denna hemska tanke om otillräcklighet och vakna med ett strålande léende, det låter väl bra eller hur? :-)