ÅH vad seg i skallen jag är! Varit på babysång i dag med Ewelyn och till en början var hon lugn och glad, sen mot slutet så blev hon grinig och trött. Tror hon fick en chock gumman av att se en hel flock med bebisar :-) Nästa gång så går jag nog på morgonen tror jag. För nu var det trångt och varmt! Men det var en trevlig stund även att det blev lite ståhej med lillan.

Skulle få bort liggdelen från vagnen för tänkte att hon kunde ligga i den när vi fikade, men det ville inte hon så hon fick sitta i mammas knä :-) En bestämd liten dam som vet vad hon vill minst sagt.

Träffade en jobbarkompis på vägen hem, så vi stod och pratade ute i snöyran.

Nu är jag proppmät och seg. Slängde ihop lite korvstroganoff och ris. Fick nästan lite yrsel när jag kom hem. Dessa amninghormoner spökar i mellan varven, mindre kul men är ju mitt eget val att amma och jag trivs med det förutom svettningarna. Jag funderar åter igen på hur länge jag vill och kommer orka amma. Jag trivs med det till en stor del, och det kommer nog kännas lite ledsamt att bara sluta med det, för har ju blivit till en vana och jag gillar närheten och det speciella goset, och mjölk finns det! Men det tar på krafterna.

Ett par veckor till sen blir det nog enbart flaskan.. Det är så jag känner, men jag kan nog ändra mig. Jag är sådan. Velar fram och tillbaka hela tiden...