Inre stress

Jag vet att det är många som sitter i samma situation som mig, och då inriktar jag mig på jobbfronten. Hade ställt in mig på att vara ledig och kunna hitta på något ikväll då Joel slutar tidigare. Men vad händer, jo när jag är på väg och lämnar Ewelyn på dagis så plingar det till i mobilen att jag ska jobba ikväll.

Är såklart tacksam för att jag får jobba, men att man har ett liv på sidan om, att man lever med en inre stress för man aldrig vet hur många timmar man kommer upp i, man kan aldrig planera och dom tiderna man får blir ofta på helgen eller kväll.

Nä vi sitter inte i skiten och vi behöver inte låna pengar för att klara oss varje månad tack vare att Joel jobbar heltid. Och vi lever inte över våra tillgångar utan rättar mun efter matsäcken som man säger.

Man att aldrig kunna unna sig det där extra och nu menar jag inte nya kläder eller en lyxigare helg lunch utan mer långsiktiga mål.

Det är en ständig kamp att vara timvikarie. Man är inte värd skiten under skorna ibland och alltihop är politikerns fel, dom sitter på sina arslen och vänder papper hela dagarna eller gottar sig med en räkmacka på konferensresorna.

Jag ångrar inte en sekund att jag pluggade till undersköterska. Man att vara anställd inom kommun är så tröttsamt. Tur att man har bra arbetskamrater, för det är det enda som ger den där lilla gnistan att faktiskt orka...

Sen vet jag att mycket ligger hos mig själv. Jag är förbaskat envis och plikttrogen och vill så mycket. Mitt motto har för det mesta varit "ensam är stark"- "ska klara sig själv" och vill aldrig be om hjälp vare sig det gäller ekonomi, barnpassning eller andra mindre saker.

Joel stöttar mig ju och jag tycker det är så tråkigt att vi aldrig kan göra något, för att vi jobbar som vi gör. Nu pratar jag inte om Berlinresan som vi har framför oss, utan dom föregående åren som bara rasslat förbi för att man hoppat in på kort varsel och planerna man hade sprack. För att inte tala om alla somrar.

Jag har jobbat 10 somrar på raken. Helt sjukt! Men man är så illa tvungen när man står till arbetsmarknadsförfogande. Måtte man hitta något annat snart.

Det blev inget upplyftande inlägg denna Fredag. Men vad tvungen att skriva av mig lite.

Snart dags att hämta snuttan på dagis och sen jobba och jobba och jobba hela helgen lång!


Kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0