Jag vet inte vad som har hänt? Inte druckit kaffe på två dar! Eller nu ljuger jag, tog ju en latte med Linda igår på fiket, men bryggaren har inte gått varm här hemma. Jag, som alltid brukar dricka kaffe, gärna flera gånger om dagen. Fast det är ju positivt, man ska ju inte dricka så mycket kaffe när man är gravid. Imorgon blir det en kopp för då kommer pappa hit och hälsar på :) Ikväll blev jag sittandes med en kopp te framför tvn och jag saknar Joel. Jag vet, vi ses varje dag, men det är nåt visst med att sitta ensam om kvällarna, ibland är det skönt men nu har jag en sån längtan till bebis och att Joel jobbar gör den känslan så mycket starkare. Jag vill ju gosa!

Som ni kanske märkt i mina senaste inlägg här så har det skrivits mycket om pengar, och då kan man ju tro att det enda som berör mig är pengar, pengar och pengar. Saken är den att det största problemet har varit ovissheten, att man gått en längre tid och väntat, det har strulat, det har krånglat och det har tagit energi på mig. Egentligen helt i onödan för vi klarar oss, men jag vill alltid ligga ett steg före och jag vill alltid veta. Jag vill ha koll, kalla det kontrollbehov kanske, men att skaffa familj gör att man tänker mer ekonmiskt, jag vill kunna delta och jag vill kunna hjälpa och bidra med min del. Jag må vara självkritisk, men jag hatar att leva på någon annan och det är verkligen min mardröm att inte kunna vara självständig och oberoende. För den känslan vill jag ha även att jag har världens bästa förhållande och att inget är "ditt eller mitt". Nu är det vårat. TILLSAMMANS och det kommer ta tid för mig att vänja mig helt och hållet, att släppa taget och våga ge efter. Att våga ta emot.

Om lite mer än en timme kommer älsklingen hem. SAKNA.