Grattis Grattis!

Idag fyller 3 personer som jag känner. Min farbror Peter fyller, min vän Jennifer och även min kompis son Simon.

Så ett stort grattis till allihopa ifrån oss!

I dag är jag bjuden på två kalas, men jag har valt att fira min farbror då vi är släkt. Ska bara komma på vad man ska köpa, inte lätt sånt där, men någonting borde man ju hitta, annars tänkte vi en whiskeyflaska eller nåt, det går ju alltid hem :-)




En bekännelse. Har nog inte skrivit det i bloggen förut men jag har ballongfobi. Jag vägrar blåsa upp ballonger och har svårt att röra ballonger, varför? Jo, för att jag får "panik" när dom smäller. Jag är så lättskrämd, därav den anledningen. Jag får svettningar när jag vistas i ett rum med en massa ballonger, det låter kanske komiskt, men för mig är det jobbigt. Jag kan inte koncentrera mig om jag tex sitter på ett matställe och en massa barn håller på och leker med ballonger.

Jag brukar bita ihop, men det är otroligt frustrerande. Jag vet ju att Ewelyn kommer vilja leka med ballonger när hon blir äldre, det vill ju alla barn. Det ska hon få, jag måste då försöka lägga nerverna åt sidan.

Sedan jag var liten så har jag alltid mått dåligt när det är för höga ljud nära mig. När det kommer höga ljud som jag inte är beredd på så får jag som sagt "panik". När jag var mindre så kunde jag knappt vara utomhus på nyårsafton pga alla raketer och smällare.

Jag känner mig inte tillfreds när jag är nära hundar, stora som små, det spelar ingen roll. Då får jag svettningar. När jag inte vet när dom skäller och speciellt när jag vet om hur lättskrämd jag faktiskt är. Så hundrädd är nog fel ord att beskriva det, kan nog mer kalla det "rädd för höga ljud" eller något. Jag vet att jag inte är ensam om det, men många gånger känns det pinsamt, socialt. Som sagt för andra människor kan det verka larvigt och töntigt, men för mig är det skitjobbigt.

Jag hoppas inte Ewelyn ärver detta av mig. Att jag blivit sådan vet jag inte, kanske blev skrämd som bebis omedvetet och sedan har det bara förvärrats. Jag vet inte om man kan göra någonting åt det för att förbättra det. Det enda jag försöker göra är att ta djupa andetag och slappna av i den mån det går, men det är inte lätt.

Nu har jag blottat mig igen, men kan jag hjälpa någon som är likadan och vet att det finns dom som mig som reagerar likadant då har det ju fört med sig något bra. Varför ska man skämmas för? Man kan ju inte rå för den man är. En del är rädda för ormar, insekter, mörker, höjder, vatten osv osv. Och jag tycker inte att det är något fel på dom.

Man är den man är och ingen annan. Vi har våra brister, ingen är perfekt och vi är alla unika på ett eller annat sätt. Kom ihåg det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0