Jag överlevde

Joel ringde förut och berättade hur det small och blixtrade utanför hans jobb som aldrig förr...

Kände mig lite halvt panikslagen då. Satte mig vid datorn och då bleknade till.. sen eskalerade det totalt.

Gjorde jag då? Kröp ner under täcket och gjorde mig så liten som jag bara kunde. Dessutom hade jag fönstret vid sovrummet lite öppet, men vågade inte stänga det.

Jag är mesig när det gäller detta. Tror också att det kan bero på att jag är skotträdd för jag har fobi för höga ljud. Alltid haft sen jag var liten.

Det är ett handikapp som jag lider av. Att alltid i stort sett gå på helspänd för att man är rädd att en hund ska skälla till eller så. I sådana fall har jag nerverna på utsidan.

Många kanske tycker att jag är fjantig. Kan till viss del hålla med, inte många som jag känner i min omgivning som är rädd för höga ljud (hundskall, ballonger, fyrverkerier, smällare osv)

Önskar det fanns ett sätt att bota det. Nyårsafton för mig är alltid ångestladdat långt i förväg. Att gå på skänningemarken när småungar kastar smällare är heller inget jag gillar, att som sagt gå förbi en stor hund där man väntar på att den ska skälla till det ger mig ångest.

Att sätta sig på ett hamburgerhak när det kryllar av barn som äter sin hamburgare samtidigt som dom leker med ballonger och barnkalas ska vi inte tala om...

Det är så jag är. Inget jag kan rå för. Men som sagt kunde jag bota denna fobi skulle jag mer än gärna göra det!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0