Telefonterror ;-)
Missade sista avsnittet av "Ensam Mamma Söker"! :-(
Telefon har gått varm i örat. Pratade med pappa över en timme och en minut efter ringde mamma och vi pratade lika länge :-) Alltid trevligt, får väl se reprisen sen för gick inte att titta på datorn.
Igår jobbade jag ett långpass och det flöt på bra. Sen hem och busade med snuttan ett tag innan läggdags.
Imorse vad jag så trött att jag ringde till dagis och sa att hon fick vara hemma idag. Jag orkade inte stressa.
Vad uppe en sväng i lägenheten förut innan och nu står det iallafall två sängar (en nedmonterad) och en soffa i kartonger däruppe.
Jag gick omkring en liten stund och tänkte "att snart bor jag här.. Hur kunde det bli såhär?, varför? nu?, kommer det bli bättre?" Tankarna snurrade.
Nu ikväll känner jag mig mer positiv, men jag vet det kan ändra sig snabbt.
Jag är så tacksam för alla fina nära och kära som ställer upp och bryr sig. Nog är jag stark alltid, men likaväl det så mår jag bra av att veta att människor i min närhet tänker på mig.
Låter som något riktigt tragiskt har hänt. Men nä, jag ska flytta. Har inte så mycket mer att kommentera om det utan det blir vad det blir, jag glider med och hoppas på det bästa!!
Jag kommer inte kunna ha en platt-tv, äta tacos och fläskfilé på helgerna, jag kommer inte kunna köpa det jag vill när jag vill osv. Men vad fasen, tak över huvudet, snabbmakaroner och falukorv funkar fint och även en tjock tv kan man kolla Bolibompa på ;-)
Det viktigaste är inte prylarna. Det är inte det. Nog såväl att det ger det där lilla extra. Men jag är tacksam ändå. Så länge jag är frisk, har min dotters kärlek och mina vänners omtanke så kan jag gå flera mil......
En dag ska drömmen bli sann.
Telefon har gått varm i örat. Pratade med pappa över en timme och en minut efter ringde mamma och vi pratade lika länge :-) Alltid trevligt, får väl se reprisen sen för gick inte att titta på datorn.
Igår jobbade jag ett långpass och det flöt på bra. Sen hem och busade med snuttan ett tag innan läggdags.
Imorse vad jag så trött att jag ringde till dagis och sa att hon fick vara hemma idag. Jag orkade inte stressa.
Vad uppe en sväng i lägenheten förut innan och nu står det iallafall två sängar (en nedmonterad) och en soffa i kartonger däruppe.
Jag gick omkring en liten stund och tänkte "att snart bor jag här.. Hur kunde det bli såhär?, varför? nu?, kommer det bli bättre?" Tankarna snurrade.
Nu ikväll känner jag mig mer positiv, men jag vet det kan ändra sig snabbt.
Jag är så tacksam för alla fina nära och kära som ställer upp och bryr sig. Nog är jag stark alltid, men likaväl det så mår jag bra av att veta att människor i min närhet tänker på mig.
Låter som något riktigt tragiskt har hänt. Men nä, jag ska flytta. Har inte så mycket mer att kommentera om det utan det blir vad det blir, jag glider med och hoppas på det bästa!!
Jag kommer inte kunna ha en platt-tv, äta tacos och fläskfilé på helgerna, jag kommer inte kunna köpa det jag vill när jag vill osv. Men vad fasen, tak över huvudet, snabbmakaroner och falukorv funkar fint och även en tjock tv kan man kolla Bolibompa på ;-)
Det viktigaste är inte prylarna. Det är inte det. Nog såväl att det ger det där lilla extra. Men jag är tacksam ändå. Så länge jag är frisk, har min dotters kärlek och mina vänners omtanke så kan jag gå flera mil......
En dag ska drömmen bli sann.
Kommentarer
Trackback
